R.I.P

Igår dog vår vän Mathias. Det känns så overkligt! Även fast han var sjuk så hade vi förträngt på nåt sätt att han kunde dö. Det är en obeskrivlig känsla. Igår grät vi hela kvällen. Sen blev allt tomt. Tur att ingen kan ta ifrån en ens minnen. På nåt sätt tröstar det en smula.

Jag bestämde mig för att jobba idag ändå. Det kändes bra att ha något att göra som förde bort tankarna för ett tag. Slutade dock vid lunch för vi hade väldigt lite att göra. Bäst att passa på när man kan. Det passade dessutom bra idag då när det var psykiskt tungt.

Vi hade i alla fall bestämt igår kväll att vi skulle äta gemensam lunch på Asia Wok. Det var nämligen där vi åt lunch med Mathias senast vi hade en jamtlunch vi tre och Arvid i somras. Det kändes lite konstigt idag, men ändå bra att vi gjorde det.

Efter lunchen gick vi på stan. Som slutkläm på det hela fikade vi på Törners som hade öppnat upp sin nya del (den gamla är stängd för renovering nu). Väldigt gott och mysigt var det!








Mathias
Oerhörd livsglädje. Fighter. Snäll. Omtänksam. Lättsam. Toppenkompis. "Grattishälsningar till varandra".        Arvids vän. Andreas vän. Min vän.


Saknar!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0