Femminutersmetoden
Nu testar vi... femminutersmetoden... urk vad jobbigt det är att höra honom skrika, men jag tror verkligen på metoden! Igår testade vi första gången, och då tog det bara ca 15 minuter så sov han. Han vaknade visserligen efter 40 minuter igen, men somnade om efter att vi varit in till honom två gånger. Nu har vi dock hållt på i 20 minuter och han har inte slutat skrika än...men det gäller väl att inte ge upp...
Ikväll var det familjerådgivning på föräldragruppen, sist träffen innan de extra sju gångerna. Jag vet inte om det gav så mycket, jo det är bra att få höra saker igen, men annars var det mest trevligt att gå till Gläntan och fika - det är alltid trevligt! :o)
Nu håller jag ingen ordning på vad jag missat och inte...men i helgen var det i alla fall Halloween och vi skulle till svärmor och fira att hon fyllt 60. Hela familjen (inkl mina föräldrar) klädde ut oss, Arvid var utklädd till häxgubbe. Andreas hade gjort monsterkäft och satt på Arvids napp så han såg otäck ut men söt ändå såklart! :oP
Vi har varit ute efter ett hus också...har pratat med banken och så. Men idag när jag skulle ringa mäklaren och höra vad buden låg på så kom inget roligt besked, det hade skenat iväg och var nu hela fyra (4!!!) budgivare som bjöd över varandra. Tråååååkigt! Så då gav vi upp. Hoppas det dyker upp nåt till oss innan vår livstid är slut bara...
Värsta dramatiken imorse! Mamma och pappa skulle åka med tåget från Ljusdal (de sov över hos min faster) till Stockholm och vidare till Norrköping sen för att gå på begravning. Så imorse när jag satte mig i soffan för att amma Arvid och slog på tv:n så berättade de på nyheterna att ett tåg på väg från Ljusdal till Stockholm hade spårat ur strax utanför Gävle!!!! Skräck!!!! Fast lyckligtvis var ingen skadad. Försökte ringa mina föräldrar men ingen hade mobilen på. Hjälp! Messade mamma efter ett tag, och till sluuuuut ringde hon och undrade varför jag varit så orolig för dem...de var i Norrköping... Det visade sig att de hade åkt vid 3 eller 4 nån gång inatt och det tåg som hade spårat ur hade åkt nån timme efter. Tuuuuur! Min andra faster och min farbror hade dock åkt senare (från Sundsvall och Hudiksvall) och de hade blivit ståendes och sedan satta på bussar neröver Stockholm. Så de kom fram endast en timme före begravningen! Jaja, tur att de kom fram iaf och att ingen blev skadad!
Nu har Arvid slutat skrika, hoppas bara att han somnat...det har iaf gått 27 minuter sen vi stoppade ner honom i vaggan. Heja heja!!!
