Tråkdagen som blev bra
Redan från morgonen gick luften ur mig. Det skulle bli en usel dag, det kände jag. Jag tänkte ett tag stänga in mig i garderoben och inte komma ut förrän det var dags att lägga sig. Nu går ju inte det när man har barn...så det sket sig redan där. Men hur som helst så blev det ordning tillslut. Jag kom på att jag var tvungen att gå till affären. Sagt och gjort. Jag och Arvid gick iväg och handlade. Arvid somnade dock inte förrän vi hade handlat klart och jag ville att han skulle få sova lite till, så vi gick på en promenad. Det blev 45-50 minuter totalt. Så skönt. Så det blev ordning tillslut i alla fall.
Nu ikväll har jag roat min annars så grötiga hjärna med att göra diagram över min vikt. Det startar i augusti 2004 och slutar ungefär nu. Det är en väldig berg- och dalbana. Tyvärr hittar jag inte min mvc-journal så det är en hel del som fattas. Men det var kul ändå. Det är ganska lite som roar mig tydligen.
Imorse vägde jag mindre än jag gjort på länge. 67,1 (0,6 till halvtid). Det vägde jag sist 31 januari förra året. Då låg Arvid i magen. Det gör han inte längre. Därför måste jag ner mer!
