Nu så...

...ska jag försöka skriva lite innan jag borde gå och duscha vaaaaaaaaarmt för att eventuellt kunna lösa upp lite spänningar och knutar som uppkommit av mjölkstockningen. Den är alltså inte över än. Det blir lite bättre, men känns marginellt egentligen - vill ju att det ska försvinna helt så man slipper oroa sig. För skönt är det absolut inte! Bläääää!

I tisdags var vi i alla fall på sjukhuset stora delar av dagen... Arvid var med sin farfar för vi insåg att Arvid förmodligen skulle bli väntlös efter cirka tio minuter på sjukhuset. Sist var han inte så jätteentusiastisk.
Ultraljud av höften - Det hela gick mycket bra. Doktorn (mycket bra, samma som vi hade sist på ortopedbesöket) kände först på höften och kunde inte känna något annat än en knäppning (ingen "glidning" alltså, som man tydligen inte ska ha) och på ultraljudet sen så visade det inget. Skönt! Vi kommer dock att bli kallade om ett halvår igen just in case, för ibland kan det återkomma.
Ultraljud av hjärtat - Det gick också bra, eller hur man ska säga. När doktorn (samma som vi hade när Arvid hade allergin, hon är jättebra och pedagogisk) lyssnade på hjärtat kunde hon inte höra något alls. Ultraljudet visade dock efter en stund att det fortfarande fanns ett litet hål som var 2 mm. Hade det varit 4 mm hade vi blivit återkallade, är det mindre än så brukar man få gå utan att komma tillbaka. Men nu såg hon även att genomströmningen genom lungartärens vänstra förgrening gick lite för snabbt vilket kan tyda på en förträngning. Det var tydligen inget att oroa sig för, men vi ska bli kallade igen om en månad för att kolla hur det ser ut då. Troligen är det något som ger sig själv, men det är ändå värt att kolla.
Mellan besöken hann vi hälsa på mamma på jobbet och dessutom åt vi lunch på stan. Åt på Volos, mycket gott var det. Johanna sov snällt i vagnen hela tiden. :o)

Bvc var här i onsdags på hembesök. Eftersom jag fick feber på morgonen så tänkte jag avboka besöket, men telefontiden var kortare just den dagen så jag kom aldrig fram, så hon fick komma ändå. Och det var nog tur det för då fick jag lite mer berättat om mjölkstockning, osv. Vidare pigg var jag inte, men det känns ändå bra att hon kom hit och genomförde besöket i alla fall. Och lilla Johanna hade växt, nu väger hon 3780 gram. :o)

Nej nu var det ju dags att duscha då... Johanna sover och Arvid sover. Andreas kollar på OS-fotbollen och det borde jag också göra men nu satte jag prio på att blogga och duscha.

Kommentarer
Postat av: Linda

Skönt att allt var bra med lillsnuttan och att du är på bättringsvägen :-) Kramis

2008-08-09 @ 12:58:36
Postat av: Carro

Värme, försiktigt massage och amma ofta men det vet du redan garanterat=)

2008-08-09 @ 18:22:50
URL: http://mrshanning.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0