Väntlös
Andreas och Arvid sitter och kollar på Fomel-1. "Å vad roligt". ;o) Jag har sovit mitt på dagen, det är så skönt! Jag kan inte sova så bra på nätterna, vaknar ofta och ligger vaken. Får bara ondare och ondare i ena fogen så nu börjar jag bli mer och mer less också. Det får gärna vara dags nu...
Här hemma är det ganska städat. Skönt. Vi ska dock skura ur vaggan (som svärföräldrarna tog med sig igår) och bädda den. I övrigt tror jag att det mesta är klart. Så klart det kan bli. Frågan är om vi är redo egentligen. Det är vi på ett sätt, och på ett annat sätt inte. Riktigt redo blir man nog aldrig.
Igår firade vi Arvids 2-årsdag med hans farmor o farfar. Han fick en mycket fin 3-hjulig cykel, kalsonger, en cd med Astrid Lindgrensånger och det som var mest populärt var flygplanet som Arvids farfar hade snickrat. Arvid slog på bordsfläkten, ställde sig framför och såg propellern snurra. Gång på gång på gång. Vi stängde av fläkten med jämna mellanrum för det började dra lite... men sen var han där och tryckte igång igen och flög. :o)
Efter middagen kom mina föräldrar också hit så vi träffades allihop igen, det var mycket längesen sist. Arvid fann sig i att lägga sig efter nån timme trots att alla var kvar. Skönt att det verkar ha gjort susen med rutinerna! Vi spelade kort till 22-tiden då de andra åkte hem och vi gick och lade oss. Sänggående mycket tidigare än vanligt kändes det som, men det var nog tur eftersom jag inte kunde sova så bra inatt.
Fick för mig att jag började få värkar när jag lagt mig för natten, men jag var lite halvdåsig samtidigt så jag vet inte om det var så eller om bebisen bara bråkade. Den var ganska livlig igår kväll. Det är den alltid när jag ska sova... Om det nu var så att det var värkar så är de som bortblåsta nu i alla fall.
Nu gick Arvid med flygplanet till bordsfläkten igen...
Här hemma är det ganska städat. Skönt. Vi ska dock skura ur vaggan (som svärföräldrarna tog med sig igår) och bädda den. I övrigt tror jag att det mesta är klart. Så klart det kan bli. Frågan är om vi är redo egentligen. Det är vi på ett sätt, och på ett annat sätt inte. Riktigt redo blir man nog aldrig.
Igår firade vi Arvids 2-årsdag med hans farmor o farfar. Han fick en mycket fin 3-hjulig cykel, kalsonger, en cd med Astrid Lindgrensånger och det som var mest populärt var flygplanet som Arvids farfar hade snickrat. Arvid slog på bordsfläkten, ställde sig framför och såg propellern snurra. Gång på gång på gång. Vi stängde av fläkten med jämna mellanrum för det började dra lite... men sen var han där och tryckte igång igen och flög. :o)
Efter middagen kom mina föräldrar också hit så vi träffades allihop igen, det var mycket längesen sist. Arvid fann sig i att lägga sig efter nån timme trots att alla var kvar. Skönt att det verkar ha gjort susen med rutinerna! Vi spelade kort till 22-tiden då de andra åkte hem och vi gick och lade oss. Sänggående mycket tidigare än vanligt kändes det som, men det var nog tur eftersom jag inte kunde sova så bra inatt.
Fick för mig att jag började få värkar när jag lagt mig för natten, men jag var lite halvdåsig samtidigt så jag vet inte om det var så eller om bebisen bara bråkade. Den var ganska livlig igår kväll. Det är den alltid när jag ska sova... Om det nu var så att det var värkar så är de som bortblåsta nu i alla fall.
Nu gick Arvid med flygplanet till bordsfläkten igen...
Kommentarer
Trackback
