Ännu mer dramatik
Ni kan aldrig tro var jag sovit inatt?! På BB!!!
Igår kväll när jag skulle lägga mig (vid 23-tiden) så gick jag som vanligt uppför trappen, sen in i sovrummet och bockade mig ner för att plocka upp fjärrkontrollen till sängen (vi har höj- o sänkbara sängar) eftersom Arvid lekt med den och den var dubbelvikt. (rolig leksak) Började dock störtblöda näsblod igen!!!
Det tokblödde precis som tidigare under dagen! Andreas hjälpte mig med tussar, ringde sjukvårdsrådgivningen som sa att vi skulle stoppa in bomullstussar med matolja på. Det verkade stoppa upp det hela som tur var. Mamma kom för att vakta Arvid ifall vi skulle åka in till sjukhuset. Andreas ringde förlossningen för att höra vad de tyckte vi skulle göra (sjukv.rådgivn. tyckte att vi skulle ringa dem just in case). Efter mycket funderingar så tyckte förlossningen att vi skulle komma in för att kolla mitt blodtryck och lite annat. Så vi åkte in.
Kom in ganska precis vid midnatt och kom in på ett rum på förlossningen. Där togs det lite prover och ctg-kurva. Bebisen hade aningens höga hjärtljud, men marginellt. Jag hade tydligen förvärkar också men det var inget jag kände av. Barnmorskan kände på magen och tyckte det kändes som om huvudet INTE låg neråt... En läkare kom och pratade och ville göra ultraljud när vi ändå var där, så han gjorde det och det konstaterades att huvudet låg uppåt... Bebisen låg liksom på sniskan. Ghaaaaaaaaaaa, aldrig får man då vara nöjd!! ;o)
De bestämde att jag skulle få vara kvar över natten pga att jag hade förvärkar och att man absolut inte vill att vattnet ska gå när jag är hemma. Om vattnet går när bebisen inte ligger med huvudet neråt så kan navelsträngen trilla ner först och då täpps den igen. Så därför fick jag ligga kvar. Blodtrycket var förresten högt när jag kom in, men sen lugnade det ner sig igen.
Jaha, så det blev till att gå över till BB och försöka sova. Klockan 04 somnade jag ungefär men sov inte så jättebra. Hade fått öronproppar så jag inte skulle höra bebisarna som låg på BB, men de hörde jag ändå inte så jag struntade i propparna först. Framåt morgonkvisten började det dock bli mer livlig trafik utanför så då tog jag propparna ändå och det var nog mycket bra för då kunde jag sova lite längre stunder de omgångar jag kunde sova. Annars låg jag och tänkte väldigt mycket.
På natten innan jag flyttades till BB diskuterades det om det var så att bebisen fortfarande låg i säte nästa dag så kunde man göra vändningsförsök och det kan ibland leda till att man sätter igång förlossningen. Misslyckas vändningsförsöket (eller att vi kommit överens om att inte ens försöka vända) så kunde det bli snitt. Så det var mycket som snurrade i min hjärna inatt... Det var ju bara näsblod jag åkte in för... ;o)
På morgonen var jag asigt hungrig men fick inte äta förrän man visste vad ronden sagt. Ronden hade dessutom orders om att komma till mig sist så jag kunde få sova så länge som möjligt och vara mer utvilad ifall det skulle bli igångsättning. En barnmorska (jättetrevlig! Anne hette hon) tog ctg-kurva och kände på magen. Hon tyckte det kändes som om huvudet låg uppåt fortfarande...
Efter långa stunder av väntan fick jag så komma in på förlossningsavdelningen igen för att träffa en läkare och göra ultraljud. Vid det laget hade Andreas bestämt sig för att komma in (han sov hemma eftersom det ändå inte skulle hända något under natten och så kunde han packa BB-väska, byta bil med mamma, osv...). Läkaren och hans elev var också jättetrevliga så jag kände mig i mycket goda händer.
Läkaren pratade först med mig om att han nog ville göra ett vändningsförsök redan samma dag men jag ville vänta på Andreas först. Så vi bestämde att det skulle bli vändning, men först skulle läkaren och eleven såklart känna på magen och göra ultraljud. Så de satte igång och helt plötsligt kände de att bebisen låg med huvudet neråt! What?! När hände det?! Ultraljudet visade samma sak och även att huvudet låg långt ner. Barnmorskan kände också och hon tyckte huvudet verkade ruckbart, men nästintill fixerat. Läkaren tyckte samma. Jaha, så då blev det en ny situtation igen då! :o)
Läkaren frågade om jag ville göra en hinnsvepning*, han förklarade vad det var och barnmorskan ville göra det så jag gav klartecken. Hon och eleven kände på livmodertappen också men den var så hel den kunde vara tyvärr. Hinnsvepningen var inte alls jobbig även fast hon sa att den kunde vara lite otrevlig. Läkaren sa att 1 av 8 kvinnor kunde efter en hinnsvepning slippa gå till vecka 40/41. Haha, vilka odds! Fast det är ju såklart värt ett försök!!
Andreas kom när jag kommit tillbaka till BB-rummet och fått mig lite "frukost". Hyfsat hungrig jag var då! Sen åkte vi till Sibylla och åt lunch, tror aldrig det varit godare!! :o) Vi har fått en ny tid på förlossningsavdelningen med den superbra läkaren och hans elev på torsdag för att kolla hur bebisen ligger då. Det känns mycket tryggt och bra!!
Så inatt trodde vi att vi skulle få träffa bebisen idag, men så blev icke fallet... Inte vad vi vet i alla fall...det är ju några timmar kvar av dagen. ;o) Läkaren tyckte förresten inte att det verkade vara nån stor bebis än så länge, så det känns också bra. Spännande det här!!!!!!!
För intresserade:
*) Hinnsvepning = Det utförs av barnmorska eller läkare. Han eller hon gör en inre undersökning på dig och "sveper" samtidigt med fingret runt livmoderhalsen (cervix). Syftet är att lossa hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen.
Genom att svepa hinnor ökar sannolikheten för att förlossningen startar inom 48 timmar. Chansen att det ska fungera ökar om livmoderhalsen redan börjat mjukna och förbereda sig för förlossningen. Det ökar inte risken för infektion vare sig för dig eller för ditt barn.
Källa: http://se.babycenter.com/
Igår kväll när jag skulle lägga mig (vid 23-tiden) så gick jag som vanligt uppför trappen, sen in i sovrummet och bockade mig ner för att plocka upp fjärrkontrollen till sängen (vi har höj- o sänkbara sängar) eftersom Arvid lekt med den och den var dubbelvikt. (rolig leksak) Började dock störtblöda näsblod igen!!!
Det tokblödde precis som tidigare under dagen! Andreas hjälpte mig med tussar, ringde sjukvårdsrådgivningen som sa att vi skulle stoppa in bomullstussar med matolja på. Det verkade stoppa upp det hela som tur var. Mamma kom för att vakta Arvid ifall vi skulle åka in till sjukhuset. Andreas ringde förlossningen för att höra vad de tyckte vi skulle göra (sjukv.rådgivn. tyckte att vi skulle ringa dem just in case). Efter mycket funderingar så tyckte förlossningen att vi skulle komma in för att kolla mitt blodtryck och lite annat. Så vi åkte in.
Kom in ganska precis vid midnatt och kom in på ett rum på förlossningen. Där togs det lite prover och ctg-kurva. Bebisen hade aningens höga hjärtljud, men marginellt. Jag hade tydligen förvärkar också men det var inget jag kände av. Barnmorskan kände på magen och tyckte det kändes som om huvudet INTE låg neråt... En läkare kom och pratade och ville göra ultraljud när vi ändå var där, så han gjorde det och det konstaterades att huvudet låg uppåt... Bebisen låg liksom på sniskan. Ghaaaaaaaaaaa, aldrig får man då vara nöjd!! ;o)
De bestämde att jag skulle få vara kvar över natten pga att jag hade förvärkar och att man absolut inte vill att vattnet ska gå när jag är hemma. Om vattnet går när bebisen inte ligger med huvudet neråt så kan navelsträngen trilla ner först och då täpps den igen. Så därför fick jag ligga kvar. Blodtrycket var förresten högt när jag kom in, men sen lugnade det ner sig igen.
Jaha, så det blev till att gå över till BB och försöka sova. Klockan 04 somnade jag ungefär men sov inte så jättebra. Hade fått öronproppar så jag inte skulle höra bebisarna som låg på BB, men de hörde jag ändå inte så jag struntade i propparna först. Framåt morgonkvisten började det dock bli mer livlig trafik utanför så då tog jag propparna ändå och det var nog mycket bra för då kunde jag sova lite längre stunder de omgångar jag kunde sova. Annars låg jag och tänkte väldigt mycket.
På natten innan jag flyttades till BB diskuterades det om det var så att bebisen fortfarande låg i säte nästa dag så kunde man göra vändningsförsök och det kan ibland leda till att man sätter igång förlossningen. Misslyckas vändningsförsöket (eller att vi kommit överens om att inte ens försöka vända) så kunde det bli snitt. Så det var mycket som snurrade i min hjärna inatt... Det var ju bara näsblod jag åkte in för... ;o)
På morgonen var jag asigt hungrig men fick inte äta förrän man visste vad ronden sagt. Ronden hade dessutom orders om att komma till mig sist så jag kunde få sova så länge som möjligt och vara mer utvilad ifall det skulle bli igångsättning. En barnmorska (jättetrevlig! Anne hette hon) tog ctg-kurva och kände på magen. Hon tyckte det kändes som om huvudet låg uppåt fortfarande...
Efter långa stunder av väntan fick jag så komma in på förlossningsavdelningen igen för att träffa en läkare och göra ultraljud. Vid det laget hade Andreas bestämt sig för att komma in (han sov hemma eftersom det ändå inte skulle hända något under natten och så kunde han packa BB-väska, byta bil med mamma, osv...). Läkaren och hans elev var också jättetrevliga så jag kände mig i mycket goda händer.
Läkaren pratade först med mig om att han nog ville göra ett vändningsförsök redan samma dag men jag ville vänta på Andreas först. Så vi bestämde att det skulle bli vändning, men först skulle läkaren och eleven såklart känna på magen och göra ultraljud. Så de satte igång och helt plötsligt kände de att bebisen låg med huvudet neråt! What?! När hände det?! Ultraljudet visade samma sak och även att huvudet låg långt ner. Barnmorskan kände också och hon tyckte huvudet verkade ruckbart, men nästintill fixerat. Läkaren tyckte samma. Jaha, så då blev det en ny situtation igen då! :o)
Läkaren frågade om jag ville göra en hinnsvepning*, han förklarade vad det var och barnmorskan ville göra det så jag gav klartecken. Hon och eleven kände på livmodertappen också men den var så hel den kunde vara tyvärr. Hinnsvepningen var inte alls jobbig även fast hon sa att den kunde vara lite otrevlig. Läkaren sa att 1 av 8 kvinnor kunde efter en hinnsvepning slippa gå till vecka 40/41. Haha, vilka odds! Fast det är ju såklart värt ett försök!!
Andreas kom när jag kommit tillbaka till BB-rummet och fått mig lite "frukost". Hyfsat hungrig jag var då! Sen åkte vi till Sibylla och åt lunch, tror aldrig det varit godare!! :o) Vi har fått en ny tid på förlossningsavdelningen med den superbra läkaren och hans elev på torsdag för att kolla hur bebisen ligger då. Det känns mycket tryggt och bra!!
Så inatt trodde vi att vi skulle få träffa bebisen idag, men så blev icke fallet... Inte vad vi vet i alla fall...det är ju några timmar kvar av dagen. ;o) Läkaren tyckte förresten inte att det verkade vara nån stor bebis än så länge, så det känns också bra. Spännande det här!!!!!!!
För intresserade:
*) Hinnsvepning = Det utförs av barnmorska eller läkare. Han eller hon gör en inre undersökning på dig och "sveper" samtidigt med fingret runt livmoderhalsen (cervix). Syftet är att lossa hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen.
Genom att svepa hinnor ökar sannolikheten för att förlossningen startar inom 48 timmar. Chansen att det ska fungera ökar om livmoderhalsen redan börjat mjukna och förbereda sig för förlossningen. Det ökar inte risken för infektion vare sig för dig eller för ditt barn.
Källa: http://se.babycenter.com/
Kommentarer
Postat av: Carolina
Jag har segervittring! Jag var oxå på mitt första besök på förlossningen den 29:e och födde alltså den 2:a. Undrar om det inte var min "morgon-barnmorska" Anne du träffade oxå, hette hon något på K i efternamn?
Postat av: Jenny
åh shit, jag satt med andan i halsen och läste... Vilken tur ändå att allt är bra med er!
Stor kram!
Postat av: Annica
Va roligt...Kanske är närmare än du tror då...=)Håller tummarna på att han håller sig med huvudet ner nu då!!!Kram
Postat av: Jonna
Lycka till när det blir dags för er!! Kram
Postat av: Rebban
Men Stina, nu får du faktiskt knipa. Jag har ju inte datum förrän om närmare 2 veckor!!
(Tur att det verkar bra med bebisen i alla fall!!)
Postat av: Hanna
Dramatiskt värre! Skönt att höra att du är i bra händer i alla fall... Tror inte att min gissning på datum ligger så bra till längre... ;-)
Postat av: Sofiia
Kom hem från stugan just, tänkte att jag kanske skulle få läsa om en bebis här...inte. De gjorde hinnsvepning på mig 1,5 vecka innan Albert föddes. Fick höra att det kunde sättas igång med värkar inom 2 dygn och det funkade. Men det funkade inte på mig...
Hoppas den kommer snart =)
KRAM
Trackback
